"A friend is one that knows you as you are, understands where you have been, accepts what you have become, and still, gently allows you to grow." William Shakespeare
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva, tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva, tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur, grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta - "nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta"- slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen - korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen; glömsk av sele och pisk och töm Pålle i stallet har ock en dröm: krubban han lutar över fylls av doftande klöver. Går till stängslet för lamm och får ,ser, hur de sova där inne. går till hönsen, där tuppen står stolt på sin högsta pinne. Karo i hundbots halm mår gott, vaknar och viftar svansen smått, Karo sin tomte känner, de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka. Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder slumra som barn; men varifrån kommo de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick - men vart? Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste; nu är väl svalans boning tom, men till våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka. Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne, intet likväl om gåtan, som rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg lyser månen på gubbens skägg, strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset, blott från fjärran av forsens fall höres helt sakta bruset. Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström, undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara. Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken
Alltid en pärs att resa bort när man har djur! Inte trodde jag det skulle vara såhär jobbigt...
Snälla grannar tog hand om killarna och kom över två ggr per dag och så satt en stund varje dag med dem.
Dave var glad och sprallig när vi kom hem och önskade oss välkomna. Tony hade slutat äta igen... Syrran kallar honom Drama Queen... Vet ej om han slutar när jag kommer hem, eller om han slutat innan. Men jag tror innan, för han var matt och slö när vi kom hem och pigg igen efter några dagar. Lilla gubben. Vad ska vi göra åt detta? Tony sitter på sarongerna jag köpt i Indien. Runt magen har han handtaget på en plastpåse. Helt vanlig dag hos oss. Filt som agerar matta i vardagsrummet just nu och katten Tony.
Nu solar katterna inomhus igen. Dave på en låda från IKEA.
Snipp, snut, då var detta korta inlägg slut. Hasse, Viktoria, Dave och Tony Av alla saker jag förlorat saknar jag förståndet allra mest. Ozzy Osbouren(3 dec 1948 -)
Champagne for my real friends and real pain for my sham friends
